Stomatol betyder mun (stoma) och olja (oleum) på grekiska. Från början var det ett antiseptiskt medel som uppfanns av tandläkaren Albin Lenhardtson 1895 för gurgling vid åkommor i svalget. Det innehöll terpen, barrträdsolja, och att tugga kåda är bra för tänderna är känt sedan länge. Stomatol tillverkades och marknadsfördes av Såpasjuderiet Grumme & Son och att ha ett ”Stomatol-leende” blev snart ett begrepp.

Mauritz Larsson föddes i Stockholms 1869 och utbildades sig vid Tekniska skolan, föregångaren till Konstfack. Han fick arbete som skyltmålare men kom att försörja sig som teknisk konstruktör av olika uppfinningar. Bland annat tog han patent på X-kroken.

Runt sekelskiftet 1900 startade han Mauritz Larssons automatfabrik på Maria Prästgårdsgata där han tillverkade och importerade utrustning för automatrestauranger – matställen där gästerna själva hämtade mat och dryck från automater och kranar. På andra sidan väggen arbetade personalen med att fylla på i luckorna. Stockholms första automatrestaurang låg på Drottninggatan 19.

När Mauritz Larson av Grumme & Son fick i uppdrag att konstruera en reklamskylt för Stomatol använde han den likströmsbrytare han uppfunnit. Resultatet blev en tandkrämstub med bokstäverna S T O M A T O L och där 1 361 glödlampor med 25 W har kopplats ihop och tänds i sekvenser med hjälp av reläer. Skylten sattes upp den 22 november 1909 på Katarinahissen vid Slussen. Senare kompletterades den med tandkräm som trycks ut på en tandborste. Mellan tuben och borsten fanns en målad skylt med texten ”Friska tänder”.

Vid rivningen av den gamla Katarinahissen 1933 flyttades Stomatolskylten och sattes upp på taket till huset på Klevgränd 1B. När växelström installerades på 1960-talet släcktes skylten och tändes igen först 1972. Nio år senare slocknade skylten igen men renoverades och tändes igen den 12 december 1986.